Polin-museet i Warszawa väljer livet före döden
Bozena Irene Werbart [Czlonek Reunion68 ]
Polin-museet visar hur Polens judar levde – inte hur de dog. BILD: Czarek Sokolowski
Polin-museet i Warszawa fokuserar på det judiska livet snarare än på Förintelsen. Kanske representerar det den egentliga segern över nazismen, skriver Bozena Irene Werbart.
Polin är ordet för Polen på hebreiska och jiddisch och betyder ”här kan du vila”. Det är också namnet på museet för de polska judarnas historia som öppnades den 28 oktober i Warszawa – en arkitektoniskt djärv byggnad med en interaktiv utställning som skildrar tusen år av judiskt liv i Polen: en fantastisk, pedagogisk och rörande utställning.
Det är tydligt att man inte kan förstå Polens historia utan den roll som polska judar spelade. Inte heller kan man förstå de polska judarnas historia utan Polen, där så många av dem levde under tusentals år. Men de polsk-judiska relationerna var svåra. Och trots allt som hände under 1900-talet och under andra världskriget finns en del judar kvar ”för att minnas”, skrev den amerikanska journalisten Anne Applebaum nyligen i den polska tidningen Gazeta Wyborcza.
Det unika med Polin är att det inte är ett Förintelsemuseum, att det inte handlar om död utan om liv – det judiska liv som började under tidig medeltid och som trots tragedier genom historien (pogromer på 1600-talet, antisemitismen i mellankrigstid, Förintelsen, händelser som den i Jedwabne, den antisemitiska vågen i mars 1968), bara fortsätter.
Många judiska museer visar hur judar förintades, dödades. Polins syfte är att visa hur judarna levde.
Trots att byggnaden restes på en enorm begravningsplats efter Warszawas ghetto, manifesterar det för mig livet och en plats där det har funnits och fortfarande finns judar. Det är kanske den egentliga segern över nazismen.
Unga polacker har inte någon större kunskap om det judiska livet i Polen eller om den judiska historien. En historia som här inte har någon känd avslutning, och det är stimulerande i sig.
Vid ingången får besökaren en broschyr med ett vykort där på baksidan finns det ett tomt fält att fylla i: ”Skriv din egen historia. Berätta om ditt möte med judisk kultur.”
Museet satsar på upplevelser som påverkar de besökandes sinnen, visuellt, känslomässigt och med doft och ljud. Som i ett rum med ett litterärt kafé från 1920-talets Warszawa, där polska och judiska intellektuella träffades, där man kan ”träna” tangosteg på golvet. Eller som i rummet som ägnas åt judar som under andra världskriget gömde sig hos polacker. De enskilda familjernas historier och foton kan man beskåda längst ner, vid golvet, i en liten spricka, och för att kunna se det måste man böja sig och titta in, till ett gömställe.
Bozena Irene Werbart
Den nutida fascinationen för det judiska livet och judisk historia har sina rötter i en sorts nostalgi efter en förlorad kultur. Den moderna renässansen yttrar sig i massor av judiska festivaler (ofta jippoartade), dokumentärer och publikationer, som också är ett sätt att hantera den antisemitism som rådde i Polen.
Kommer detta museum att bidra till större förståelse och empati och bryta tystnaden efter de försvunna judiska städerna? Förhoppningsvis. För landet Polin är inte synonymt med en stor begravningsplats, utan också med det hem för den största europeiska judiska befolkningen, som det var före andra världskriget.
twoje uwagi, linki, wlasne artykuly, lub wiadomosci przeslij do: webmaster@reunion68.com